fredag 12 november 2010

Spindelarmband

Enkelt armband med blålila stenar och en silverspindel. Kallt men mysigt.
Ja, jag älskar insekter just nu. Även om de inte är i säsong så är det omöjligt att låta bli att fascineras över hur de överlever, deras sinnrika mekanismer och framförallt deras lockande utseende. De är ofta oälskade, men kryper, flyger och skiter fullständigt i vad vi människor tycker om dem.Detsamma gäller stadsfåglar. Jag är imponerad över hur duvorna står ut med oss människor. De hittar mat, men utstår spott och spe. Det är inte många djur som står ut med oss människor. Måsar, duvor, kråkor, kajor, råkor och skator förtjänar all respekt, för att de orkar med oss och inte behöver vara sällsynta eller skygga. För dem räcker det med att vara kaxiga, coola och allmänt streetsmarta.
Därför höll jag på att koka över av ilska då en pappa besökte Ribban med sina två söner. Jag och Jonas smög litet fint för att plåta coola måsar då familjen dök upp. Sönerna på runt tio bast kastade sten på måsarna. Det kanske är sånt barn gör, men då pappan skrattar högljutt, tjuter att det är helt rätt och att de får tjugo spänn om de träffar en mås så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det är så vidrigt. Så respektlöst att jag får andnöd. Man kastar inte sten på måsar, så är det bara.

2 kommentarer:

Fröken Lösslös sa...

"Du får 20 spänn om du träffar en"!!!??!??! JAG BLIR VANSINNIG! Jag, som är vän av varenda fågelsort i stan, brukar skälla ut glin (och vuxna) som står längs Viskan och kastar skräp åt änderna (som tror att skräpet är mat). Jag brukar hota med att jag ska kasta i dem istället.

majjsan sa...

Vad glad jag blir att höra att jag inte är ensam. Nästa gång lovar jag att ställa till en scen.
Tummen upp för att du tar fåglarnas parti!