Att tappa känseln

Just nu består livet av en massa logistik, praktiska göromål och handfasta saker att ta tag i. Hur öppnar jag tanklocket på den nya bilen? Hur ska jag hinna med jobbet? Vilka skor ska jag ta när jag ska in genom betongmolnet i sovrummet för att ta mig till duschen? När måste jag gå upp på morgonen för att hinna? Vad kostar det att gå till tandläkaren? Är jag hungrig och i så fall hur mycket? Vad ska jag börja med att ta tag i för att hinna med jobbet?
Allt detta praktiska virrvarr gör det snudd på omöjligt att känna efter vad jag egentligen känner, tycker och vill. Det är oerhört frustrerande. Jag försöker meditera, men får bara begynnande sittsår. Jag försöker andas, men sätter bara saliv i halsen. Jag försöker sova, men får bara mardrömmar.
Jag kan inte annat än hoppas på att det snart, mycket snart vänder. Så att jag kan komma på hur det går till att känna efter.