När det inte glittrar iskristaller i skånskt land så känns det ljuvligt att någon medmänniska fyllt glitterhålrummet i staden. Och inte med dyra diamanter, pråliga paljetter. Utan med ett prisma i parken. Det är inte utan att jag blir alldeles glad och varm. Så litet det krävs för att det offentliga rummet ska kännas litet mer bebott, ombonat och älskat.
Jag lovar mig själv att bli bättre på det där. Och jag har redan börjat skissa på hur min hyresrättsinnergård ska blomma ut som aldrig förr till våren. Kanske redan innan om jag lyckas synkronisera andetag, kropp och själ i processen. Den som lever får se.
2 kommentarer:
åh, vad härligt! ja, mer glitter i offentliga rum!
Ja verkligen! Det gör så otroligt mycket. Och det behöver inte bara vara till jul tycker jag. Det passar alltid jättebra med glitter och paljetter. Minimalism är inget som jag tror på!
:)
Skicka en kommentar