torsdag 28 maj 2009

Tid och jag

Nu är jag framme i Leipzig och sitter på vandrarhem. Det är fint.

Resan hit via autobahn var fin. Jag blev påmind om historien. Min egen historia. Då jag var liten och familjen åkte på husvagnssemester och låg och pressade i högerfilen på 80-talets autobahn. Då var det skarvar i betongen. För att autobahn var gjuten i block och då man körde så blev det hack. Det kändes som om man åkte på en räls. Du-dunk-du-dunk.
Och nu när jag åkte på autobahn i morse så mindes jag hacken i autobahn. Som ett minne som är så gammalt så att jag inte vet om det är sant eller inte. Om det är mitt eget minne eller om det är något som jag fått berättat för mig så att jag bara tror att jag minns det.
Det är underligt vad tiden gör med mig. Även om jag bara funnits i tjugosju år så känns ändå tidens gnagande överallt.
Men nu är det inte det jag ska fundera på. Inte alls. Nu är det semester.

Jag har spanat i absinthbutik och inköpen planeras synnerligen noga.
Armband har ordnats. Och stämningen är mycket annorlunda här jämfört med då jag besökte Wave Gotik Treffen 2001.
Nu är det glada miner. Människor skrattar och är glada. Det är ytterst få som är tandkrämsvita i ansiktet. Stämningen är god. Jag är sämre på tyska. Världen är annorlunda.
Men på ett bra sätt.

onsdag 27 maj 2009

Mot Tyskland


Festival med boende på vandrarhem. Det ska bli en ny, men fräsch upplevelse. Det är inte utan att jag kommer att sakna tältandet. Sakna att vakna i ett fuktigt tält bara för att upptäcka att jag glömt ta med vatten till tältet och munnen är torrare än jordens alla öknar. Nu kommer jag att ha dusch på rummet och helkroppsspegel.

Men varför måste Clan of Xymox krocka med en massa andra band. Det är fem av 180 band som jag vill se och alla krockar. Vad är oddsen?

Det är nästan färdigpackat. Fluffiga kjolar, strumpbyxor till förbannelse, platåskor och säkert minst två kilo smink ligger i väskan på golvet i sovrummet. Och bara väntar.
Det bär snart iväg. Fyra semesterdagar ska intensivt utnyttjas i Leipzig. Avfärd i natt.


Frågan är bara om jag ska ta med vingarna också?

fredag 15 maj 2009

Pinsamt

Jag tog det lugnt igår, med tanke på att det är fredag och att jag så klart vill vara pigg till helgen. Det ska jag aldrig göra om.
Då jag vaknade i morse hade jag ont i ryggen. Jag intalade mig att det skulle gå över. Det gjorde det inte.

Det blir bara värre och värre.
Jag kan knappt föreställa mig något mer pinsamt än att ha ryggont och jobba som sjukgymnast. Så himla dåligt. Jag har gått runt som en stel zombie hela dagen och med ett krampaktigt leende bjudit på goda råd om hur man bäst ska röra på sig.
Och jag rör på mig så det är liksom inte det. Men ändå har jag ont. Fruktansvärt ont. Jag tar mig knappt upp från sittande till stående.
Hujeda mig.

Nu har jag kurerat mig med smärtstillande kräm och ett par glas vin.
För att vara säker på att det tar.