Paus

Jag har varit borta från blogg och det mesta annat världsligt i en månad nu. Jag har drömt, varit och sjunkit ned i ett annat tempo. Jag har slutat jobbet. Jag försöker att sluta stressa. Jag lever ett annat liv och det är kanske grovt att påstå att jag är en annan människa, men jag tror faktiskt att jag är det. Inte helt förstås, men till viss del. Jag är ingen fin titel, ingen duktig skattebetalare utan jag är snart trettioett år gammal, läser humanekologi A på Lunds universitet, vägrar stressa och får lyckokänslor av att existera.

Jag känner mig rusig och lycklig när jag går till tåget, njuter av att läsa kurslitteratur och att bara finnas. Jag har virkat och tovat ett pennskrin till mina pennor. Det här året har börjat väldigt fint. Jag ska försöka fortsätta så.

Bjärta armvärmare

Av gåvogarn har jag virkat dessa. Färgglada, trevliga och förhoppningsvis mycket snart till salu!

Turkosa armvärmare

Det börjar bli ett litet lager med prylar nu. Snart är det läge för mig att uppdatera min webshop på allvar. Jag är osäker på varför det bär emot så mycket. Men jag jobbar på det...

Virkning

Jag är nästan pinsamt svag för reklam. Det här kuddfodralet virkade jag i somras samtidigt som jag drack vin och lyssnade på Wagner. Resultatet blev ju därefter.

Det bästa med min inspiration från reklam och annat är att det är just inspiration. Det blir inga kopior utan likheterna är av det mer subtila slaget. Och det är ju tur, för annars skulle jag nästan bo i en reklamkatalog och då skulle risken för att jag retuscherades bort vara överhängande!

 

 De här kuddarna är inspirerade från den här charmiga Hemtexreklamen... Men vem kan tro det?

Årets mössa

Varje sommar virkar jag en mössa. Det är en viktig akt av förberedelse och ganska mycket också bara för att det är roligt. Den här är gjord av ett fluffigt garn och en knapp som jag fått från en klänning som mamma klippt sönder. Jag hittade den mössan nu när jag grävde lite i sommarens textila fyndsäck. Jonas har hjälpt mig att plåta.
När man har dreads som väger kanske ett par kilo så är mössan kanske mer av ett pannband...
Så här ser den ut om man inte tar hänsyn till håret. 

Liten virkad miniväska

En liten väska att förvara värdefulla stenar i när man går till jobbet. Alltid bra att ha! Virkad av gammalt garn från en numera avliden släkting. Jag fick ett helt gäng prylar för textila äventyr i somras. De används med störta varsamhet och entusiasm.

Vita virkade armvärmare

 Bland det snabbaste och enklaste pysslet jag vet är att göra armvärmare. Det kan jag göra även om jag inte är superinspirerad och härlig. Armvärmare är en suverän utväg från pysselkramp. I perioder blir det väldigt många armvärmare. De här gjorde jag nog för någon månad sedan men fick äntligen inspiration i fingrarna idag och sydde på lite knappar på dem. Ullgarn, gamla knappar från en släkting och några knappar från Walmart i New Orleans.

Utan värdighet

Det här är ett försök till en mössa som jag virkade för ett tag sedan, men precis som bilderna visar så stod det redan på ett ganska tidigt stadium klart att ingen nu levande varelse som jag skulle kunna komma på kan använda denna mössa med värdighet.

Ja, ni ser ju själva.

Bara skam och ingen äkta glädje. Även om man skrattar.

Man kan ju repa upp... men det ligger inte riktigt för mig heller. Gjort är liksom gjort ibland. Så jag förvandlade min tajta tomtehistoria till en vätteväska istället. Och jag tror att det blev lite bättre ur funktionell synvinkel.

Armvärmare

 Jag vet inte i vilket nummer i ordningen virkade armvärmare det här är. Men de går snabbt att göra och det är väldigt meditativt och trevligt under tiden. Det är visserligen sommar just nu, men här i Jämtland inte speciellt varmt. De sparsamma plusgraderna gav lite inspiration till vinterns frysningar på kontoret. Där sitter jag och huttrar. Men inte längre. Nu har jag riktigt långa armvärmare till min hjälp. Hurra!

Ja, det är skitsvårt att fotografera dem ensam... Men det här får duga.