Jag vet inte riktigt varför, men just nu känns det otroligt viktigt att det är mysigt runt omkring mig. Det går åt mer ljus än någonsin hemma och suktandet efter hembakt och ordentligt bara ökar. Efter alla spartanska studentår och det-spelar-ingen-roll-hur-det-ser-ut-för-det-är-känslan-i-hjärtat-som-räknas-mentalitet så sitter jag på knä på köksgolvet och ojar mig över att mossan inte fluffar sig på det där mysiga skogssättet i min adventsljusstake. Det är litet skrämmande, men samtidigt känns det så viktigt att det är mysigt och trevligt runt mig. Känslan i hjärtat måste få ta plats även utanför min kropp. Mina fingrar vill vara i mossan. Mina ögon vill se levande ljus. Det förstärker en känsla av frid.Och jag tror att jag faktiskt blir litet gladare av mossa, ljus och adventsfika.
4 kommentarer:
Åh, det är samma för mig. Fast jag hetsmyser. Stressmyser, rädd att missa det mysiga så till den grad att myset uteblir istället och far runt och ändrar och fixar och flyttar, för att få det ultimat mysigt.
Varför är det så egentligen? Det är ju hemskt och sorgligt att man ska känna sig tvångsmysa och att tvångsfixa. jag tycker att det känns som att livet försvinner om inte allt känns helt rätt... Men livet försvinner ju om man inte njuter av det. Det är en dubbelfälla på något mystiskt vis...
Hoppas att det löser sig iallafall med myset, och att du hinner ta det litet lugnt ändå!
Dubbelfälla indeed! Och jag tycker likadant, att livet försvinner om allt inte känns helt rätt. Vilket såklart är vansinne om man tänker efter. Ja jag bör tagga ner å det snaraste innan jag kantrar. Hoppas du finner massor av god litteratur och annat bra! Passar även på att säga att din blogg och din text är så bra att läsa. Alltså hela stilen på´t.
Åh, tack så mycket. Så glad jag blir. Det värmer massor!
Vad gäller myshetsen så är det säkert ett steg i rätt riktning att se problemet! Då kan man iallafall försöka göra något åt det! Vi får kämpa!
Lycka till.
Skicka en kommentar