Min trettioårsdag firades på ett övergivet tivoli. Det var ju ett tag sedan nu, 26 januari. Det var jag, Jonas och massor av grodor, kraxande fåglar, stekande sol och döda karuseller.
Det var bara att ta buss från centrum av New Orleans till Six Flags.
Det kostade typ tjugo spänn och bussen stannade precis utanför. Det är en myt om att man måste köra bil överallt i staterna!
Nöjesparken blev dränkt i orkanen Katrina i augusti 2005 och sedan dess har det mest klottrats, förstörts och för all del fotograferats på Six Flags. Meningen är att den ska restaureras, men det verkar inte prioriterat så det har inte gjorts mycket där. Det gick också rykten om att parken inte skulle finnas kvar, så jag var lite nervös...
Busschauffören körde som en galning och frågade oss flera gånger var vi skulle kliva av. Hon meddelade oss med besvikelse i rösten att Six Flags fortfarande var stängt efter Katrina. Vi försäkrade att vi visste det och trots allt ville kliva av vid det döda tivolit.
Det var inte utan rädsla, adrenalin och dödsångest som jag sprang mig svettig längs berg-och-dal-banor, tekoppar och spöktåg. Tivolit var enormt och det fanns inte en människa i sikte. Om någon skulle varit sugen på skaffa rekvisita till en zombiefilm, stjäla en ny kamera eller bara skjuta prick så skulle det kunna dröja veckor innan någon skulle hitta ens lik.
Men vi hade bara sällskap av grodor och i all sin otäckhet så var det ljuvligt.
Det här är de allra första byggnaderna som jag såg när jag kom in...
