Vissa dagar borde man inte gå till jobbet. Fastän man har ett och allt känns bra. Jag vaknar upp ur en riktigt blodig mardröm, är helt svettig och rädd. Efter att ett par sekunder inser att jag just upplevt den bästa skräckfilmen någonsin. Hela historien är så klockren. Otäck, verklig, psykologisk, lagom blodig, isande spännande och snygg. Den hade liksom allt. Jag nästan hörde filmmusiken bortom all panik.
Känslan har suttit fastklibbad på huden hela dagen.
Manuset måste nedtecknas innan solnedgången för att det inte ska förgås.
Det är sådana här dagar jag kan förbanna att jag inte tillåter mig själv att stanna hemma för att skissa ned det här manuset.
Och en skräckfilm också. Det hade verkligen behövts en nytändning av ruggigt vass skräckfilm. Det behövs mer än vita linnen, stora hus och kockknivar. Jag vill ha handling, känsla, tanke och lagom mycket blod.
Ungefär som känslan på den här bilden som jag impulsplåtade utanför Lund häromveckan.
Fast i min skräckfilm är det inte plasthänder som huggs av.
Det är väninnors.
2 kommentarer:
Hej, jag hittade precis till din blogg och fick en fin känsla i bröstet. Det är inte bara du, som är paralyserad av den moderna dagens puls, inte bara du, som vill vara ett pysslande barn- jag lägger pärlplattor och blåser såpbubblor när jag försöker vara mer munter, jag som ringer och skyller på halsfluss fast det egentligen är ont i hjärtat- men det är inte en giltig sjukdom, inga virus som går att mäta, inga prickar i halsen som går att se...
Jag tror att det är bättre att vara en ledsen själ som har tid att se de vissna blommorna i den spruckna asfalten och hur ljuset ligger över någons ansikte- än en människa med alltid pressad kostym, alltid korrekt leende och fullt med pengar som aldrig hinns att göra av med ändå, i portföljen...
Ville bara säga det. Kram.
Tusen tack för den snälla kommentaren. Det känns tryggt att veta att det finns fler som inte hinner med i dagens puls. Fler som vågar blåsa såpbubblor fastän man vare sig är barn eller full.
Underbart att höra att det finns fler som tittar på ljus i ansikten istället för på siffror på konton.
Tack.
Det finns hopp. Och det är när asfalten spricker som magin bubblar upp.
Skicka en kommentar