Litet armbandspyssel med plastslang och garnstumpar som skapades då inspirationen överföll mig med sitt glada strypgrepp. Armband i avsaknad av dussindesign, men med dagisinspiration. Det finns en anledning till att mina saker ser ut som de gör. Jag vill få vara barn. Jag vill få leka och låta kreativiteten skölja över mig utan några mallar om hur skönhet och perfektion ska vara.
Det är verkligen himla bra att samlas till pyssel. Dricka te, i tysthet eller samtal skapa, knåpa och låta kreativiteten lämna fingertopparna. Och det blir alltid roligare om man är flera.
Åtminstone så länge man får ha mjukisbyxor.
Jag tror inte man kan göra schyssta grejer om man sitter i kostym.
2 kommentarer:
haha nej lätt att man inte kan :)
Precis. I en stel värld skapas bara räta linjer, tråkiga höghus och spikraka livslinjer. Man somnar ju bara man tänker på det.
Skicka en kommentar