Vad hände med sagostunden?Alla hade kanske inte sagostund som barn, men ibland hade åtminstone jag det i skolan eller på biblioteket. Och jag är inte färdig med det.
Kanske beror det på att jag är en jättebebis på 174 centimeter eller så är sagostunden inte nödvändigtvis något som borde växas ifrån.
Det är kanske inte nödvändigt att skaffa egna barn för att komma åt sagostunden.
Jag känner bara att jag inte riktigt, inte alls, växt i från någon sagostund.
Jag saknar den.
Har Bruce Willis och Desperate Housewives konkurrerat ut trollen, älvorna och vättarna.
Det är kanske enklare att bli serverad action, såpa och komedi på bästa sändningstid istället för att slå upp en bok? Men det är också enklare att äta bajs istället för att köpa mat i affären.
Vem släppte in Aston Kutcher och Paradise Hotel och gömde trollen. Har alla utom jag bett om det? Visst kan det få finnas läppstiftsleenden, fotostudioljus och förutsägbara skämt, men vill alla ha det hela tiden?
Jag blev för stor för sagostunderna redan i mellanstadiet. Då fick man läsa böcker istället, för det var mycket mer vuxet. Så det gjorde jag. Jag nötte mitt lånekort och slukade böcker. Det räckte inte. Öronen var fortfarande hungriga. Svältfödda på häxor, drakar och länder bortom verkligheten. Jag lånade talböcker fastän man inte fick. De där ändlösa hyllorna med inlästa böcker var till för dem som inte kunde läsa vanliga böcker. Jag skyllde på dyslexi och med darrande händer och skam i kroppen lyssnade jag på Mary Shelleys Frankenstein. Nu behöver jag inte simulera handikapp för att få tag i inlästa böcker och få min egen sagostund. Jag kan välja Mumintrollet istället för Idol.
Och det är klart inga sagor kan existera i en värld där mossbekämpning är en normal produkt.
Sagorna dör i takt med att mossan bekämpas. Världen blir både kal och kall utan mossan.
Vem minns mylingarna, lyktgubbarna, knytt, oknytt, troll och älvor. Ingen orkar ens skratta åt dem längre. De är så döda så att till och med skelettet av dessa sagovarelser lösts upp av allt elektriskt ljus och vår förtorkade ökenfantasi.
Stäng av tv:n, läs och bekämpa mossbekämpningen så ska det nog ordna sig…
2 kommentarer:
Har tänkt mkt på det det senaste. På sagostunderna i mellanstadiet när man tände sitt ljus man hade på bänken och satt och lyssnade. Saknar en vis kvinna/man som tar en med på magiska resor med sin röst. Vi kanske får smussla fram ngn som kan och anordna sagokvällar :) Viveca lärn hade passat bra :)
Det var helt fantastiskt med de där sagostunderna. Jag tror verkligen att det finns ett behov för det. Jag tror att många känner sig svältfödda på riktiga historier. Jag är helt klart på något sådant.
:)
Skicka en kommentar