I morse då jag vaknade lyste min flugsvampslampa ett mjukt och snällt ljus mot mina utanlinserblinda ögon. Det nästan kliade i fingertopparna av tangentlängtan. Och när jag tittade i spegeln så hittade jag ett leende. Och i magen fanns en utandning, en det-är-över-suck.
Ibland är det bara 30 timmars sömn, en påse chips och en snabbdvala man behöver för att hitta tillbaka in i flödet som ska finnas i kroppen.
Fuldansa i köket och koka kaffe.
Det är sorgligt att det i dagens samhälle inte finns så mycket utrymme för att vara ur balans och avhalkad från alla världens banor ett par dagar.
Utan att någon katastrof ägt rum så har jag ändå dagar när jag inte kan röra mig i vare sig den fysiska eller psykiska världen. Men man ska alltid prestera maximalt, alltid låta glad i telefon, alltid skriva snabbt, alltid vara glad, social och inspirerad, alltid vara engagerad och lukta lotion om händerna.
Jag vägrar tro att det bara är jag som inte är högpresterande och med en perfektmask på mig alla dagar.
Jag vägrar tro att det bara är jag som ryter i onödan, som svettas ångest och knappt orkar vända på mig fastän jag känner antydan till både liggsår och magsår.
Det måste finnas något friskt i att våga ligga i dvala en liten stund.
5 kommentarer:
nä du kan va så säker på att det inte bara är du som inte är högpresterande med en perfektmask på alla dagar :) Jag räcker upp handen på den! Nu är jag SJUKT hungrig, svettig och trött efter en nattklubbsnatt. Och fy sören va trist det e utan efterfest o sälle. Livet kunde innehålla mer action. Det hade inte skadat :) Hoppas det går bra för dej på tidningen osv.. vi ses snart, aight! kramkram
Vilket fint inlägg, jag känner igen mig i dina ord.
Man måste kunna vara "offline" ibland för att finna sig själv, komma tillrätta med sina tankar.
Hoppas du hittar din själ o sinnesro:)
Kram Helena
Det känns som att jag ännu mer andas ut då jag läser era kommentarer.
Fila armbågarna är något som fler borde inse skönheten i. Och bara man smakar på ordet högpresterande så känner man ju direkt att det är beskt!
Tack för fina kommentarer.
Och elli vi ses ju snart!
kramar!
Tack för ett läsvärt inlägg. Jag känner så igen mig.
Ibland vill jag inte vara prestationsprinsessa. Alltid leendes, alltid presterande.
Nä. Nu ska jag omfamna livskrisen och omvärdera vad som är viktigt.
Livskris är kanske inte roligt. Men det är ett symptom på något som man måste ta tag i. Livskriser och ångest är en inre röst som försöker väcka en. Det är plågsamt, men jag tror att det är ännu farligare att trycka undan det!
Tusen tack för ditt fina inlägg. Jag blir så lycklig av att höra att det finns fler som tänker som mig. Det finns hopp!
kram
Skicka en kommentar