torsdag 29 oktober 2009

En vacker dag...

Vårt band repar i vårt vardagsrum. Vi kämpar på och leker med ljud. Jag svettas med min bas och klagar på synthljud. Det är inte optimalt, men vi kan dricka kaffe och noisa samtidigt.
Tills igår.
Då tycker en granne att "basen är för hög".
Basen är för hög klockan sju en vardagskväll. Vi hade inte spelat i flera timmar.
Då det är dags att sova, efter tolvslaget så går grannen igång med att jaga ett barn som skriker i falsett med antika möbler. I flera timmar.
Och vi får inte repa på låg nivå klockan sju.
Jag saknar rättvisan.
Kan man inte få vara kreativ i en lägenhet.
Ens på en vardag.
En vacker dag kommer grannarna att gråta för att få våra autografer.

Inga kommentarer: