Varför ser kranium så glada ut?Om vi i skelettet har ett konstant leende, hur kan allt påbyggnadskött och slamsor i våra ansikten bli så gravitationstyngt att vi ser så sura ut?
Jag tycker att det är ologiskt och jag ska lyssna inåt, efter det där benhårda leendet och lyckan som finns längst in.
2 kommentarer:
Haha gosh! Detta gillade jag. Jag har också alltid tyckt att kranium ser oförskämt glada ut. Inte alls obehagliga. Om man är på ritkigt rötet humör en dag kan man ju alltid tänka på sitt kranium och hur det ständigt går och smilar!
Ja det ska man verkligen göra. Men jag tror det är de allra värsta surpupporna som behöver tänka på det mest, men för oss andra skadar det nog heller inte med en liten skelettpåminnelse då och då.
Och kul att det inte bara är jag som tänkt på detta!!!
Skicka en kommentar