Gravitationens och vanans krafter kan vara otroligt starka på ögonen. På alla mina sinnen. Jag irriteras över grumliga sinnen, att inte se, att inte förstå.Jag känner mig trög. Men det gör ingen nytta. Så jag försöker vara tacksam för att ögonen faktiskt ibland öppnar sig.
Jag får otroligt bra presenter av min syster.
Hon är ljusår före mig i tankarna.
Eller så är det bara jag som tror att alla hennes presenter är magiska.
Jag vet att hennes presenter är magiska.
Jag fick en necessär i julklapp.
Min tanke var: Den är fin, men jag har ju redan en necessär.
Sen kommer jag hem till Malmö och inser att mitt liv är ett kaos och att jag aldrig har med mig lypsyl, huvudvärkstabletter och sånt då jag ska iväg, eftersom jag ständigt byter väska då jag vill ha den väska som jag känner för just den dagen.
Och då ligger den där; min nya necessär och är redo att ta emot alla mina små grejer som jag som pendlare behöver ha med mig. Enkelt, fastän jag byter väska.
För länge sedan fick jag ett litet trollspö av plast av min syster.
Fint, men inte så användbart, tänkte jag.
Tills häromdagen då jag i städyra upptäcker att det är hur bra som helst. Perfekt till och med.
Det är bara att ta tag om trollstaven och sända ut mina önskningar till universum. Trollspöet står för att allt jag vill är möjligt. Det behöver jag påminna mig om.
Och trollstaven har bara stått i flera år och väntat på att jag ska komma på hur jag ska använda den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar