Varför ser kranium så glada ut?Om vi i skelettet har ett konstant leende, hur kan allt påbyggnadskött och slamsor i våra ansikten bli så gravitationstyngt att vi ser så sura ut?
Jag tycker att det är ologiskt och jag ska lyssna inåt, efter det där benhårda leendet och lyckan som finns längst in.
