Det är förändring på gång. Förvisso; hela universum är ständigt dynamiskt.
Men jag håller på att ändras.
Jag har sagt att jag vill det.
Det vanliga byts ut mot det ovanliga.
Inte så att jag kommer att synas sjungande i ett par blåjeans.
Förändringar kan se ut på olika sätt.
Det är precis lika jobbigt som behagligt.
Jag har hittat en stig jag trivs att gå på, men samtidigt är allt nytt och det gör mig utmattad av alla intryck som jag brottas med.
Jag vill dricka te och skriva på min bok.
Jag vill sitta i tjocksockar och virka mössor.
Jag vill vandra i skogen.
Jag vill prata med andar.
Jag vill bara existera och låta det vara bra.
För oftast, nästan jämt, är det faktiskt inte så dumt.
Det är bra.
Världen är vacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar