Det är en bluff att tro att livet är antingen bra eller dåligt. Det låter som en klyscha, men det är sant. Inget är svart eller vitt. Extra sant nu då allt känns gränslöst grått.
Jag har fått förtroende att skriva för asschyssta Wowow. Jag får skriva vad jag vill nästan och det ska vara lustfyllt. Jag känner mig så hedrad, glad och som en människa med existensberättigande.
Men samtidigt är det ingen ordning på mig. Hemma är det kaos-kaos och då jag har två tuggor kvar av lunchen inser jag att mungböngroddarna definitivt är mögliga. Jag har tänkt på annat och groddarna har möglat ifrån mig. Det är bara att svälja och försöka be kroppen om ursäkt.
Det är en sorg att inte livet kan vara en orgie i muffins, kaninungar, vaniljdoft och fnitter. Det är ledsamt att inse att jag sover bort stora delar av livet, lägger pengar på toalettpapper, lägger tid på pendling och suckande. Det är det är samtidigt ett tankefel att tro att det ska vara antingen himmel eller helvete. Världen är cyklisk och förändring är jobbigt och förändring sker hela tiden.
Jag skriver några rader, kraniumsurfar, skriver och fokus går vilse igen.
Det är tråkigt att behöva inse att livet bara är en medioker, uppblandad grå sörja. Men det fina är att sörjan hela tiden förändras. Jag måste lära mig att leva i den här ständiga transformationen och förstå att det inte finns något som är konstant. Vare sig kaninungar eller mögliga luncher.
Det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar