Kraniumsurfande är ett avbrott i ordninarie verksamhet till förmån för att via internet söka efter bilder och information om kranium och andra skelettdelar. Företrädelsevis från djur, men i viss mån även människor.
Mitt sjukliga läppglansberoende håller alltmer att transformeras in till ett kranium- och skelettberoende. Jag måste ha dem, se dem, känna på dem. Skelettet är så bräckligt, så fascinerande och så snyggt.
Glossig yta byts ut mot benhård substans. Inte för att ett beroende är bättre än något annat.
Men just nu finns inget bättre än kranium. Ingen bättre symbol för livet, döden, kärnan och ärligheten. Och för förgängligheten och svagheten i livlösa bentrabekler.
I söndags var jag ute och tittade på sälar. Levande sälar. Men mitt på kalla stranden har moder jord placerat ut en gåva till mig. Ett litet sälkranium. Det är inte i helt fotograferbart skick ännu. Till dess får det duga med ett icke-kranium.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar