Det går så sjukt segt framåt. Jag är ensam. Jag är hejdlöst ensam på kontoret. Det är mörkt. Ingen av dem jag ringer till för att intervjua eller boka intervju med svarar. Jag blir stressad till tusen. Jag vill bara lägga mig under en sten och konvertera till gråsugga.
Eller så vill jag hitta en väg ut ur det här.
Jag har provat promenad i ljuset, massa frukt, massa positiva tankar, kaffe, negativa tankar, tokskriva, fråga om hjälp... Men det är bara så mörkt och ensamt. November är jobbigt. Men jag har inte givit upp att det kommer att komma något bra ur det här.
2 kommentarer:
Förlösningen är nära. Krysta! ;)Bra gjort att pröva olika vägar att gå och inte ge upp! Big up!
Tack!!!
Jag kämpar vidare.
Skicka en kommentar