Jag har hittat ett hus. Det var övergivet. Eller det verkade iallafall vara det, så jag hoppas att det är mitt nu. Av vad jag läst om drömmar och drömtydning så symboliseras ens person av hus. Och drömmens källare symboliserar det undermedvetna. Jag vet inte om det stämmer, men finner det är högst intressant.
Jag har i mitt vakna liv alltid haft en speciell relation till källare. Då jag var liten var jag rädd för dem. Jag drömde mardrömmar om vita figurer med masker som kastade sig upp ur källaren och anföll mig. Monstren bodde där nere och hade röda ögon.
I andra hus där jag bott har källare svämmat över, möglat, varit helt låsta och ibland inte funnits alls.
Precis som tillgången till mitt undermedvetna.
Källaren i huset där jag bor nu är den bästa källaren jag någonsin upplevt. Vad som är verkligt och inte är jag inte säker på. Det är jag just nu inte heller intresserad av.
Mitt och Jonas förråd i källaren är välfyllt, fullt. Men källaren på det hela taget är varm, torr och inte direkt obehaglig. Om man ställer något utanför sitt låsta förråd så verkar det som om det är allmän egendom. Saker försvinner. Jag hittar saker.
Jag har ställt ut skåp som försvunnit, men också hittat saker.
Men nu har källaren, universum, mitt undermedvetna och mina grannar givit mig ett hus. Dessutom var det Jonas som hittade det och presenterade det för mig för att han var övertygad om att jag skulle vilja ha huset.
Och det vill jag. Så underbart det är.
Det står på fyra ben, är högt och stort. Det är bara för mig att fylla den här undermedvetnas konstruktion av min personlighet med precis vad jag vill.
Det är ett tankeexperiment, en livshypotes och ett underbart projekt.
Livet är en lek, där sinne och vansinne inte har några klara gränser.
(Jag satte upp en lapp i källaren innan jag tog huset för att vara på den säkra sidan så att jag inte stal det. Så om jag stulit huset från dig så hojta till. Jag vill leva med huset med gott samvete.)
2 kommentarer:
Det är helt fantastiskt! Jag hade kännt det som julafton om jag hade hittat ett sådant skåp! Tyvärr har vi bara en alldeles för välstädad vind att tillgå där vi bor nu så här dyker inga fynd upp. Jag gillar källare bättre- där jag bodde förut hade vi en lagom sval och lagom källarluktande källare där jag alltid kände mig trygg. Det är någonting med att man är under jorden som får en att slappna av trots att det kanske borde vara tvärtom när man har en hel byggnad ovanför sig... Jag gillar källare och jag älskar ditt hus! Du får lägga upp bilder när det är inrett sedan! /Pella
Tack så jättemycket för din gulliga kommentar. Det är verkligen som julafton och jag lovar att lägga upp massor av bilder när väl insidan börjar ta plats i huset också.
Och visst är det något särskilt med källare. De är stabila på något mystiskt sätt.
kram!
Skicka en kommentar