Det är inget fel på min fantasi. Det kan jag nu klart slå fast. Bredvid mitt mellisäpple som jag ställt i fönstret på kontoret så ser jag ett ben sticka ut.
Jag inser på några hundradelar av en sekund att min spindelfobi inte alls är så botad som jag hoppats på.
Jag kan inte begripa hur det skulle kunna komma en stor fågelspindel in på kontoret, men det allra jobbigaste är hur jag ska bli av med den.
Hjärtat bankar hårt, bankar snabbt.
Sedan tittar jag en gång till och får konstatera att hjärnan är en fantasirik sak som lyckas bra med att ta spänningen in på ett nyhetstorrt kontor. För spindeln var en banan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar