Det bor en åttaåring i min kropp. Inte ett förvuxet foster och inte mitt inre barn heller. Utan ett personlighetsdrag i mitt blod. En åttaåring på krumelurpiller.
Skillnaden mellan att vara 27 och åtta år är att nu får jag köra bil, äta glass till middag om jag vill och jag behöver inte vara med på roliga timmen i skolan. Men jag behöver ändå inte vara vuxen. Jag behöver inte skaffa barn, hus eller fast jobb. Jag väljer att slippa. En livslång suck av lättnad.
Genom att inte skaffa några barn kan jag fortsätta mitt fria liv med sjuårsblå ögon som tittar på världen. Förutom ett par tjugosjuårscyniska blinkningar då och då...
Ingen kan ta mitt universum från mig.
Här är varje dag ett nytt land. Varje steg är början på ett nytt universum och varje andetag porten till ett annan dimension.
Det hittar jag inte i karriärshets, magsår eller en nybyggd villa.
Det gäller att hänga kvar vid den där känslan av nyutslagen blomma och evig gryning. Jag får inte dricka bort känslan. Det händer att den drunknar i bubbelvin eller förgiftas av vodka. Då bränner evigheten kalhyggen innanför revbenen. I det tomma gömmer sig barnet och jag försöker andas och helas för att hålla mig kvar i det universum jag har valt.
Men lever och reningsverk är kickass-maskiner och jag skakar av mig askan och tvångströjan av damm.
Och där är vingarna nyputsade och fjädrarna färgglada igen.
Det är då en ny arbetsvecka börjar. Då är det åter dags att trampa i landstingets kvicksand. Så börjar det om. Som en cirkel.
Det kanske inte kan vara evig gryning, men jag kan välja att inte åldras i förtid och kalla mig själv offer. Utan jag kan fortsätta att vara ett barn.
Det kan ingen stoppa.
2 kommentarer:
hej blomman. det är sent o jag är för trött för att skriva mer än det här: imorrn blir det all in på Babel. Hoppas vi ses där!! :) puss gonatt
Var Babel schysst? Jag var i Danmark.
I veckan blir det fullt ös på festivalen. Nedräkning tills jag blir frigiven från sjukhuset. Hoppas du inte jobbar ihjäl dig.
kram!!!
Skicka en kommentar