onsdag 19 augusti 2009

Jag var i dvdn

Kan det vara värt att åka åttio mil på en dag för en konsert?
Kan det vara värt att betala mer än åtta svenska hundralappar för en enda spelning?
Kan ett gammalt band med stela rörelser och varmkalla synthljud vara det bästa jag upplevt i konsertväg.
Svaret är ja.Jag vet inte hur många gånger jag sett Minimum Maximum-DVD:n. Efter i stort sett varje utekväll för något år sedan åkte den igång. Jag har dansat, skrattat, gråtit, sovit och andats till Kraftwerk. De har funnits där med sina kärnkraftverk och cyklar sedan jag var sexton och inte fattade nånting.
Och de är fortfarande så fantastiskt bra. Under den här spelningen var det som om jag på riktigt befann mig i DVD:n. Jag var där, på film, fast på riktigt.
Jag grät då de spelade min favoritlåt Radioactivity. Så bra var det. Det gjorde inte ens ingenting något att jag grät för det var en bra show där alla besökarna fått 3D-glasögon var det ingen som såg mina blödiga lyckotårar.

Inga kommentarer: