Det är på nätterna som det trots alla lager opepp och tuggummitankar rör sig där uppe i skallen. Det finns drömmar som sover. Och så finns det några som håller på att vakna som en tussilago i mars.
Mellan svettattacker och oroligt sparkande försöker jag utveckla det lucida drömmandet. En avslappnande hobby.
Jag följer råden från diverse forum.
Jag tittar på klockan, noterar vad visarna står på, kollar bort och tittar igen. Är klockan lika mycket vid två tillfällen så är jag vaken. Har de ändrat sig så drömmer jag.
En annan så kallad reality check jag använder är att räkna mina fingrar. Är de fem så är jag vaken. Är de fler, färre eller väldigt suddiga så drömmer jag.
Detta har fungerat förvånansvärt bra och jag har lyckats komma ihåg att göra mina reality checks i drömmarna.
Då jag trodde att jag var vaken sträckte jag mig efter min mobil för att kontrollera att jag verkligen satt alarmet på fem. Då upptäcker jag att det är något fel på telefonen. Alla siffror och datum och allting är borta. Mobilen visar endast bakgrundsbilden. Märligt tänker jag för att i nästa sekund slås av insikten om att jag befinner mig i mina drömmar.
Och då jag blir lucid så vill jag flyga. Flyga för att så småningom ta mig ut i universum och bara sväva.
Så långt kom jag inte den här gången.
Jag var så trött att jag bara kom upp ett par decimeter från madrassen och det enda jag lyckades med var att snurra runt i liggande ställning. Ungefär som en stor kebab i horisontellt plan.
Efter en stund kidnappade tröttheten mig och förde mig längre in i drömmarnas land där jag gick vilse i mitt medvetandet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar