I min strävan efter ett lyckligt liv så tränar jag på att glädjas åt de små sakerna i universum. Det gör jag inte för att man ska utan för att livet blir betydligt enklare då. Jag tror också att om jag inte klarar av att glädjas åt de stora sakerna så klarar jag heller inte att glädjas åt de små. Som idag då jag vrålhungrig dundrar in i lunchrummet för att slänga in min paj i micron upptäcker något ulligt och mjukt på spenaten. Det är den bekanta synen av mögel på min mat.
Men här händer det.
Jag blir glad. Fantastiskt glad för att jag såg det innan jag åt upp den. Sedan gläds jag åt insikten att åsynen av en möglig lunchlåda har kapaciteten att förgylla min dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar