Man säger att drömmar är bra och att man ska hålla fast vid dem. Man säger också att man ska våga tro på sina drömmar.
Mina drömmar har drunknat.
De har blivit våta och hala, lösts upp och runnit iväg. Och nu är de borta. Jag vet inte vad jag vill, mer än bara ha det tyst och ensamt.
Kvar finns ingenting av det gamla glada som jag kan hitta, ta på eller tro på.
Drömmarna är borta, uppätna, smälta, utsugna och utskitna. De är utbytta mot likgilitighet och hopplöshet.
Där mina blommiga drömmar spelade sina gräshoppssånger tidigare finns bara ödemark.
Förbannade karriär, förbannade klockor och förbannade deadlines.
Min själ är såld. Jag känner mig smutsig, men orkar inte riktigt bry mig om det.
Kreativa själar jobbar ihjäl sig i tron på att det ska bli bättre. Jag känner mig lurad, men inte annorlunda.
Om jag kunde lista ut något alternativ så hade jag kanske gjort annorlunda.
Jag är inte det minsta unik, utan bara hemskt trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar