Glädjen. Jag vet inte riktigt var den tog vägen. Den har kanske drunknat bland mini-post-it-lappar, vanliga post-it-lappar, visitkort, anteckningar och åter anteckningar.
Jag sitter inte längre på toaletten och skriver på baksidan av journalpapper i någon sjukhuskällare.
Jag har både fönster och utsikt.
Fingrar knapprar tangenter. Men kreativiteten.Jag vet inte var den finns. Jag hittar den inte. Då jag kommer hem på kvällarna är det mest kreativa jag orkar ge mig på en tandborstning.
Här blir inga böcker skrivna, inga boleros virkade och väldigt få örhängen knåpade.
Jag jobbar på det.
Jag måste hitta min stig. Där jag ska gå.
Det var länge sedan jag kände mig så här borttappad, vilse och försvunnen.
3 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar