Förändring. Det är en ovan smak i mitt liv av nya vanor, rutiner...
Mitt i allt det nya, det fina som jag valt börjar jag känna mig vilse.
Jag vill ha något bestående.
Vad är bestående?
Det är inte ett skit som är bestående. Jag blir rädd, får svindel, tunnelseende och börjar svettas.
Allt ändras hela tiden. En mental jordbävning och jag vet inte alls vad jag ska hålla fast vid.
Kanske bara gilla läget och följa med.
Men det är inte min melodi.
Jag vet inte hur man gör.
Jag strävar alltid åt ett annat håll.
Jag brukar alltid känna efter hur det känns i magen. Men ibland blir magen bara alldeles tyst och säger ingenting. Jag vet inte var jag ska lyssna. Och alla de olika demonerna bara skriker åt mig.
- Du är dålig
- Du har ingen talang
- Du är lat
- Du är ful
Och jag kan inte begripa då jag får erbjudandet om ett fast jobb. Ett fast jobb i journalistsverige just nu.
Det är på precis samma sätt som när jag jobbade som sjukgymanst. Jag bara undrar när jag ska bli påkommen. När alla ska upptäcka att jag är en vidrig människa som inte kan någonting. En vidrig lat människa som inte klarar någonting.
Så har jag ingen lust att leva mitt liv. Jag vill inte smyga runt och hoppas att ingen ska märka mig.
Jag har ingen lust att låta demonerna vinna.
Jag har ingen lust att låta rädslan vinna.
Och varför är det så lätt att tro att demonernas röst är min egen?
Det är åt helvete.
Men nu är det slut.
Jag är helt okej.
Jag kan bestämma att från och med nu är så.
Bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar