Jag begriper inte hur stressen gör. Den hittar alltid nya sätt att lura mig på.
Migrän, huvudvärk, ångest, trötthet, munsår, surhet. Det kan vara vad som helst.
Den är som den fuktiga skånska kylan. Det spelar ingen roll hur noga jag rustar mig med kläder för det tar ändå bara ett par sekunder så har fuktkylan redan börjat att hårdhänt massera min ryggmärg.
Jag springer efter stressen som en knarkhund och försöker identifiera och avväpna den. Knappt har jag hunnit glädjas åt att jag blivit av med en del så har stressen redan hittat något nytt sätt att sänka mig.
Jag har börjat läsa drömböcker och föra drömdagbok igen.
Det känns utmärkt och jag hoppas att små signaler om att jag arbetar med mina demoner ska nå mitt undermedvetna så att jag kan börja få litet lucida drömmar igen.
Jag tror verkligen hjärnan kan tala till mig på ett annat sätt då jag sover och fasaden är bortkopplad.
Mer galenskap och insikter hoppas jag på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar