Jag har varit urdålig på att blogga den senaste månaden. Det beror inte på lathet. Det är mycket värre än så. För vad är min koja i rymden om inte min plats, mitt lilla utrymme i vardagen och i cyberrymden.
Men någon del av mig har inte riktigt förstått det utan jag sitter fortfarande och tvivlar på mitt existensberättigande.
Jag tvivlar inte bara på mina ords läsvärde utan också på dess existensberättigande.
Har man hört något fånigare än en självcensurerande bloggare?
Att nedteckna sina tankar till ord är ett sätt att ta sig själv på allvar, ett sätt att existera. Det är ett sätt att finnas.
Och det här är mitt sätt. Min plats.
För att fira den insikten så har jag tillverkat lite prylar till mig själv. Som den här zombiefågeln som jag inhandlade i New Orleans. Den har jag gjort om till ett örhänge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar