Skogsarmband

Sten, vilda djur och mjuka skogar hör Jämtland till. Jag saknar det mer än jag tror hemma i Malmö.
Jag älskar tysta granar och den grå och bruna färgskalan. Barr på marken och vetskapen om att stora djur tysta smyger runt någonstans bakom träden. Jag vet att jag är rätt. Myggorna bits, men jag vet fortfarande att det är alldeles rätt, alldeles tryggt.
Jag känner igen växterna och om jag blundar och lyssnar riktigt noga så kan jag höra vad vinden säger.
För att minnas det så gjorde jag det här armbandet. Och det finns alltid en nyckel till att hitta lösningar. Det är lätt att glömma. Mycket av mina skapelser grundar sig i mitt dåliga minne och att jag hela tiden behöver påminna mig om bra saker... Litet märkligt kanske, men det känns samtidigt bara otroligt rätt.