Mitt emellan sömn, sorg, vilande och andetag pysslar jag. Som det ska vara. Jag böjer små metallbitar, tittar på färger och tycker att det känns ganska bra att finnas till.
Krympplast är fantastiskt roligt att jobba med. Och en hyllning till Lost är ju aldrig fel.
Örhängen är nästan allra roligast att göra. En hjärna.
Och en glad, eldig fjärilsvinge kan nog ge litet sommarstyrka framåt vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar