Sagan om min drömdryck

Ibland tänker jag att det är nyttigt att bryta gamla rutiner. Jag tänker att det är bra att prova nytt, att borta bort vanedamm och köra upp ur gamla hjulspår.
För ett tag sedan fick jag ett tips av min mor. Hon berättade om en kvinna som fått massor av energi och blivit pigg och levande efter att ha börjat äta litet ingefära varje dag.

Det lät ju fint. Pigg vill man ju vara och ingefära är gott. Jag vet att det är nyttigt men har inte reflekterat så där ohyggligt mycket över den lilla roten.
Men så tänkte jag att jag borde kanske för en gångs skull prova på att lyssna på mamma. Och kanske följa hennes råd. Hon har haft rätt många gånger och jag har haft fel många gånger.
Sagt och gjort.
Jag började mixa ingefära varje kväll. I ett stort glas vatten drack jag ingefära, ibland tillsammans med någon nässla. Jag kände mig nyttig och bara väntade på miraklet.

Jag väntade.
Drack mer ingefära.
Mixade.
Köpte mer ingefära.
Och väntade.

Jag var lika trött, lika stressad, likadan.

Sedan tänkte jag inte mer på det. Drack ingefära ibland, för det borde ju inte skada.
Efter ytterligare någon vecka kom jag på vad som hänt.
Varje natt efter att jag druckit ingefära drömde jag massor.
Det har poppat upp designidéer, uppenbarelser, funderingar som trillat på plats bakom stängda ögonlock.

Så mamma fick rätt igen.
Men inte på det sätt som jag trodde. Och det kan vara så befriande att få ha fel.