Att inte kunna stå stilla, att inte ha tillfälle att andas, sitta ned, lägga fötterna på bordet en stund är frustrerande. Att alltid vara effektiv, låta pigg, prestera, leverera ord, konsumera ord, sälja ord och köpa ord.
Man skulle kunna säga att det äter själ.
Framförallt glufsar det fritid. För all tid som jag är jobbeffektiv innebär att jag kryper in i en puppe-lik icke-existens på fritiden.
Blicken träffar en kal vägg och sitter sedan kvar. Själen hänger i luften. Jag somnar, försöker vila. Hjälplöst sitter jag där med tunga händer och ett slokande huvud.
Fastän nu i sommarmys och midsommartid borde alla tankar, former, kreativa planer bara slå ut i en vacker blomma. Och så blir jag stressad för att jag inte spenderar mer tid i gräset och låter solen klappa mig på huvudet.
Jag bara fortsätter att titta på filmerna som spelas upp på ögonlockens insida. Jag hugger ihjäl människor med trubbiga alpinnar och det sprutar blod.
Jag svettas och tycker att livet inte borde vara en kamp.
Jag vill inte leva för semestern utan jag vill hitta en balans. Jag har kollat under många stenar men fortfarande inte hittat den.
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar