Jag är nervös. På lördag ska jag springa Broloppet.
Tänk om jag missar bussen?
Tänk om jag får skavsår?
Tänk om mina höfter ger upp redan efter 11 kilometer?
Tänk om de ger upp ännu tidigare?
Tänk om jag springer för snabbt till en början?
Tänk om jag får svindel på bron?
Tänk om jag får ont i magen?
Tänk om jag kollapsar?
Tänk om jag springer fel?
Nu är det positiva tankar som gäller. Positiva tankar och fokus.
Äta kolhydrater och andas lugnt.
Det är klart att det kommer att gå bra.
Men jag är nervös ändå. Det ligger i min personlighet.
Och anledningen till att jag springer är ju för att jag vill veta om jag tycker att det är roligt och det finns bara ett sätt att ta reda på det. Ett sätt som är 2,1 mil långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar