torsdag 1 april 2010

Väktaren till mitt undermedvetna

Jag har börjat drömma, mer än någonsin. Varje natt är jag ute på svindlande och färgstarka äventyr. Det är spännande. Jag vet aldrig vilka demoner eller fluffiga kaniner som dyker upp.
För ett par månader sedan visste jag inte ens om jag drömde i färg eller i svartvitt. Men sedan jag började att skriva ned mina drömmar varje morgon så har färgerna blivit klarare. Inte så att några självklara budskap, religiösa uppenbarelser eller några övernaturliga sanningar talat till mig. Men drömmarna är nästan alltid kristallklara.Eftersom jag tycker väldigt mycket om att sova passar drömhobbyn mig fint.
Jag börjar varje morgon med att skriva ned drömmarna, eller fragmenten av dem, i en drömdagbok. Det ska tydligen ge signaler till det undermedvetna att jag tagit till mig budskapen och arbetar med dem. Jag vet inte hur det fungerar. Men det fungerar jättebra. Tvivlen i vardagen blir liksom färre.
Jag analyserar inte drömmarna nämnvärt. De noteras, skrivs ned och jag går in i känslan de gav och sedan lämnar jag dem.
Jag läste också i någon bok att man ska i drömmen kunna be att få tillgång till hela sitt undermedvetna. Men för att lyckas med det så måste man besegra väktaren till sitt undermedvetna. Det innebär att man måste identifiera hur väktaren ser ut och sedan i en mer eller mindre lucid dröm komma på hur man ska besegra väktaren. Och därefter ska man ha fri tillgång till sitt undermedvetna.
Ett mångårigt projekt tänkte jag... Men sen somnade jag. En hel flock spindlar började springa mot mig. Jag är jätterädd för spindlar och tänkte att i min dröm att "det här är alldeles för hemskt för att det ska kunna vara på riktigt, det måste vara en dröm". Och så fick jag alla spindlarna att byta håll och istället springa från mig.
Jag vågar inte vara säker på att jag besegrade väktaren till mitt undermedvetna. Men jag hoppas det. Vatten i drömmar ska ju symbolisera det dolda och undermedvetna. Vatten är ett gränsland mellan världar och det är så spännande. Mörka vatten med mystiska livsformer och oupptäckta skatter. När man dessutom vet att det endast är en liten procent av våra världshav som är utforskade blir mänsklighetens och jordens undermedvetna på något sätt också ännu mer påtagliga. Hemligheterna finns där och bara väntar, evigt tålmodigt på att bli upptäckta. Mänsklighetens kollektivt undermedvetna finns där och det enda vi behöver göra är att börja leta efter nyckeln.
Med drömmarna, havets djup och det undermedvetnas okända lockelser som inspiration föddes några slingrande bläckfiskarmar.
Det är en inspirationskälla som är långt ifrån uttorkad...

Inga kommentarer: