Det faller en skugga över mig själv då solen lyser för klart.Mitt i det tillrättalagda livet är det lätt att tappa bort lekfullheten. Att spilla ut essensen av mig själv.
Det är inte bara lätt utan också livsfarligt.
Mitt i en värld av fast jobb, fast förhållande, bilägande och flyttplaner är det lätt att glömma bort att jag är samma person som för något år sedan. Samma person som mjölkade getter, bodde i husvagn och somnade i från stickningar. Jag har inte förändrats inuti.
Jag sågar fortfarande i plast och dricker för mycket vin. Men det är läskigt att inse hur vansinnigt tillrättalagt mitt liv blivit. Inkomst, uppröra-mig-över-skatten, alltid kunna välja att köpa allt ekologiskt.
Jag får lite panik.
Samtidigt är det litet bra. På många sätt är mitt liv precis det liv jag vill leva. Och då känns det konstigt att jag inte vad vad jag ska klaga över.
På samma gång hinner jag inte med allt jag vill...
Panik igen.
Jag vill inte tappa bort lekfullheten, experimenterandet, utforskandet och allt det där som egentligen hör till livets essens. Men ibland har medlen för att uppnå målet växt sig så stora att målet skyms.
Och jag är livrädd för att hamna i skuggan av alla mina yttre omständigheter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar