Det är många som berättar om sina perfekta liv. Det är många som berättar om sina perfekta liv. På Internet, på riktigt, i tidningar och tv. Alltid finns det något som kan bli bättre. En balkong som kan bli mysigare, ett badrum som kan kitschas till. Jag förstår det där. Jag vill också ha det fint. Men det är inte allt. Allt måste inte vara så fantastiskt hela tiden.
Jag tycker att det ofantastiska glöms bort. Jag läser gång på gång om hur härligt doftljus doftar och om tillfredsställelsen av en rejäl storstädning och hembakade limpor jäser ut över hela riket. Välbalanserad inredning, pudrad hy och rosévinsleenden överallt. Hela tiden.
Jag är ganska ofantastisk. Jag lever inte ett perfekt liv. Det är så mycket annat i mitt liv som inte är sommarfräscha sallader, kvällar på bryggor och oändliga skogspromenader, även om jag så klart skulle önska mig den här idyllorgien.
Jag tycker inte om att städa och jag vägrar att sträva efter perfektion. Jag sitter och vinglar i fönsterkarmar och sover bort hela dagar. Diskberget är högre än Åreskutan och dammråttorna är på god väg att mutera till hungriga vargar.
Jag tror inte att jag skulle vara lyckligare i ett perfekt hem, i en perfekt värld. Jag vet inte ens om jag tycker den där putsade, redigerade ytan ens är särskilt intressant, inte för mig.
Det perfekta lockar inte. Då allt är optimerat så ska jag bara ligga där på en divan och vara allmänt solbränd, vältränad och med välbalanserad blodsockernivå. Jag tycker det är intressant med dynamik. Jag vill ha stormar för att kunna njuta av lugnet. Jag tycker om att belysa kampen. Det kan vara kampen mellan sovmorgon och att tova ull. Kampen mot diskberget eller dammråttorna. På den tillrättalagda ytan glider alla funderingar av. Jag vill djupdyka i underjorden, universum och mitt undermedvetna. På en perfekt yta finns inga sanningar, utmaningar eller insikter som kan få mig att andas ut.
Inget är bestående, så varför sträva efter perfektion. Den kommer ändå inte att finnas kvar. Det är lika bra att göra det bästa av den här livsresan istället och försöka utvecklas.
Medan vi försöker överleva livets djungel och vansinnets utspel så kan vi i alla fall titta på bilderna av mitt stökiga liv. Håll till godo.
Det blir inte bättre för att jag skäms över odiskad disk. Inget blir bättre i hela världen av att jag känner mig dålig, värdelös och fel.Självklart gillar jag också det som är vackert, men det vackra är inte allt. Jag kan till och med tycka att spruckna koppar och en stökig hall är rätt fin i all sin uppriktiga enkelhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar