I sovrummet är väggarna målade och trots att jag är mörkrädd kan jag sova gott.
Önskar att tiden räckte till mer. Att jobbet inte stal lika mycket av min vakna, semivakna eller zombieexisterande tid.
Att den där halvmålade garderoben inte skulle behöva fortsätta att stå där och skämmas i mitten av sovrummet. Halvt i grönt. Halvnaken och anskrämlig.
Jag sover för litet och med tröttheten kommer skrivkramp.
Eller skrivkramp förresten, kramp hade åtminstone varit ett tillstånd.
Det kommer ingenting. Orden stockar sig någonstans i handleden och kan inte komma ut genom fingertopparna.
En jättestor bäverdamm med oändligt många bra idéer och nydanande planer som bara läggs i en ledsen hög och tidens envisa bävertänder gnager på den. På mina idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar