I sjutton dagar ska Jonas vara på semester. I sjutton dagar ska jag bo ensam hemma. Jag hatar att vara ensam hemma.
Aldrig har mina andetag varit så här högljudda. Öronbedövande.
Aldrig har det känts så tomt i lägenheten. Den är helt plötsligt för stor för mig och jag är för liten.
Trots att det är stökigt och fullt med saker är det tomt.
Jag är mörkrädd innan skymningen.
Det kommer säkert att gå över om ett par dagar så där. Även om jag har världens bästa kompisar och egentligen har det fantastiskt bra på alla sätt och vis så måste jag konfrontera det här ensamhetstraumat och inte bara planera in alla dagar och möblera om så fort jag blir ensam en dag eller två.
För att det ska kännas litet bättre kan jag i alla fall kolla på de här söta och suddiga bilderna på en kängurur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar