Död åt vuxenlivet

Det er dejligt.Litervis med svett är svettad. Dansk öl är drucken. Även den litervis men den tog inte alltid vägen förbi huvudet utan gick rakt ut genom huden. Roskilde 2009 är den varmaste festival jag varit med om.
Redan då vi kom på fredagen så var pantkommersen i gång på allvar. Det var faktiskt inte så skräpigt tack vare att man fick bra betalt för burkar och skräp. Själv koncentrerade jag mig inte så mycket på att tjäna storkovan på begagnade ölburkar. Inte då det är semester i två dagar. De sade att det var en fas. Det här med festivaler, kläder och musik. Jag undrar varför den inte går över. För varje år som jag närmar mig pensionen så tycker jag bara att det blir bättre och bättre. Jag är inte sugen på att köpa ett hus och lägga om tak istället för att åka på festival. Jonas, vodka, apelsinläsk och saft. I en pantflaska. Det här kan man inte växa ifrån. Det här vill jag inte växa ifrån.Deichkind var det bästa bandet. Tysk kitschig electropop blandat med hiphop. Hyggligt rent musikaliskt, men när vuxna hoppar på studsmatta i skelettdräkt och skickar ut hoppborgar i publiken och scenkläderna består av svarta sopsäckar och bar överkropp. Då är det scenshow på allvar. Tyvärr lyckades jag inte fotografera det. Fastnade på bild gjorde däremot den här moderne shamanen som inte använt utrotningshotade krokodiler till sin utstyrsel utan kör den mer etiskt korrekta plastkrokodilstilen och dansar till Major Lazer. Det var inget fel på Nine inch nails, Nick Cave, Oasis eller Röyksopp och Robin även om jag somnade stående. Jord som blir till damm av sol och sula. Damm som virvlar upp och svärtar snoret. Damm som inte grusar något. Damm som känns som hemma. Det är fint på något sätt. Och eftersom jag är av jord kommen och så småningom blir det igen så kan jag inte hata det.I det enorma vimlet av danskar och andra så kände jag mig väldigt liten. Meningslös men ändå viktigast i världen. För det är inte många som bryr sig om vad jag tänker, att jag också väntar på Coldplay och tycker det är tragiskt när festivalen snart är över. Samtidigt är jag en droppe i havet utav alla dessa människor. Och utan droppar så blir det inget hav och då behövs man iallafall. Inbillar jag mig.