Det här är ett försök till en mössa som jag virkade för ett tag sedan, men precis som bilderna visar så stod det redan på ett ganska tidigt stadium klart att ingen nu levande varelse som jag skulle kunna komma på kan använda denna mössa med värdighet.
Ja, ni ser ju själva.
Bara skam och ingen äkta glädje. Även om man skrattar.
Man kan ju repa upp... men det ligger inte riktigt för mig heller. Gjort är liksom gjort ibland. Så jag förvandlade min tajta tomtehistoria till en vätteväska istället. Och jag tror att det blev lite bättre ur funktionell synvinkel.
2 kommentarer:
Fast, den skulle fungera ypperligt som uppiggarmössa, ingen, oavsett hur nere eller sur man var skulle kunna hålla sig för skratt... Det är ju inte helt fel.
Mer seriöst så tycker jag att väskan blev jättesöt.
Det kan ju vara bara jag - men jag tyckte den var en super vättemössa, men som sagt - väskan är jättefin och möjligen också ngt mera användbar
Skicka en kommentar