Det är alltid lite kaos innan jag ska resa. Det är bara fem timmar till tåget går och jag har vänt ut-och-in på väskor, velat på vilka linnen jag ska ta med, om ögonskugga är prioriterat eller inte, om jacka är ett nödvändigt plagg och vad vegetarian heter på ukrainska. Om fem timmar börjar min, Jonas, Isabells, Rikards, Annsos och Pers resa till Östeuropa.
Första anhalten blir Kiev, sedan förhoppningsvis Pripyat och Tjernobyl. Hur det blir med den saken är inte helt solklar utan ytterst osäker då guidebolagen velar fram och tillbaka om man får komma in i zonen eller inte. Om det blir några bilder på kärnkraftverk, övergivna hus, växtlighet och ett radioaktivt tivoli återstår alltså att se. På onsdag vet jag.
Det känns märkligt att sitta och hoppas på att få komma in till en sådan otäck och säkert ångestfull plats. Men jag vill. Jag vill se vad vi människor gjort och gör mot jorden. Och kanske vilken miljö vi alla kanske måste anpassa oss till i framtiden... Då vill jag inte ha blundat. Jag kan inte.
De övergivna husen lockar. De av människor lämnade, till synes ensamma men av Moder jord slukande platser har en enorm dragningskraft på mig.
Jag kan inte låta bli. Och jag hoppas att jag inte ska behöva låta bli.
Efter Kiev väntar Katowice och Krakow i Polen. Därefter går tåget till Prag och fantastiska kyrkor, Kafkas grav och säkert en hel del annat och öl.
Sedan avslutas den här trippen i Berlin. I Berlin finns två göromål inplanerade. Naturkundemuseum med 276 000 djur inlagda i sprit. Och man får tydligen fotografera där, så min nyinköpta kamera ska inte behöva ligga orörd. Sist men inte minst så ska jag handla pärlor på vad jag tycker är Europas absolut bästa butik; Tukado vid Hackescher markt.
Vi hörs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar