Jag vandrar runt i sensommaren och tänker att "nu är den bästa tiden, nu är den finaste och vackraste årstiden och inget kan bli bättre". Jag har gått runt så i flera månader. Det är alltid bäst just nu. 
Det är väldigt behagligt att inte längta framåt eller bakåt i tiden, utan att gilla regnet, blåsten och sommarens begynnande uttåg. Jag gillar värmen, den klibbiga luften och den fuktiga marken.
Det är att komma in i en annan värld det där med att vara nöjd. Jag behöver inte hoppa på väder-gnäll, nu-är-semestern-slut-suckandet, regn-surande eller det-har-ju-ätits-för-lite-glass-i-sommar-missnöjet. 
Allt är bra, alldeles precis som det är.
Spindlarna under gatlyktorna växer sig stora och visserligen lite hotfulla, men det är som det ska. Och jag uppskattar det. Blommorna växer och vinkar åt mig i rabatter, planteringar och i det vilda.
Insikterna trillar på plats och jag vandrar vidare i värmen, blåsten, lugnet, för det är ändå inte lönt att oroa mig för sedan.
2 kommentarer:
Jag hör vad du säger och jag VET precis vad du säger. Just nu är ... perfekt
Det är verkligen underbart att inte känna något motstånd. För mig är det något alldeles nytt :)
Skicka en kommentar