Nu har jag kommit till Prag efter åtta timmar på tåg, med byte i Katowice. Här är det stekhett och det är svettigt i pannan. Polen kändes väldigt hemma, västerländskt och bekant jämfört med Ukraina. Och här i Prag är det ännu mer hemma, nästan lite vardagligt. Det är tätt mellan Marks and Spencer, HM, Starbucks och taxichaffisarna gör allt för att blåsa svettiga personer med stora resväskor.
Men jag klagar inte. Det är en perfekt resa. Tempot är lugnt och jag får kolla på obskyra konsthantverkare så länge jag vill och dricka öl på kvällarna. Och alla sevärdheter håller sig på betryggande avstånd från monument och tråkigheter. Jag kunde faktiskt inte ha det bättre.
Vi har varit på resa i en vecka nu, men det känns som betydligt längre. Tiden går långsamt och ibland står den lite stilla.
På vårt hostel i Kiev låste vi aldrig dörren till rummet, men här känns nyckelhantering ständigt prioriterat.
Om sanningen ska fram så längtar jag tillbaka till Ukraina. Jag vill lära mig ukrainska och jobba i kantinen tillsammans med bistra ukrainskor nära reaktor fyra och koka borstij dagarna i ända.
Husen i Kievs förorter såg lockande och hemtrevliga ut. Och jag funderar allvarligt och snart på att återvända.
Och en riktig galen sak är att internetet på hostelet är långsammast här i Prag. i Ukraina var det bättre än hemma...
2 dagar sedan
3 kommentarer:
Hej!
Jag hittade din blogg av en slump när jag skrev om Irina Werning. Sedan klockan tre idag har jag oavbrutet suttit och läst varenda inlägg i din blogg, från början till slut. Vilken fantastisk blogg, och vilken inspirationskälla!
Vi saknade dig idag i parken - dina lergrejor står här och fågeldamen tittar på mig :)
Vi syns snart hoppas jag
Sofia
Vad roligt att du gillar min blogg och att du tar dig tid att berätta det för mig. Det värmer och gör mig alldeles glad.
Tack tack tack.
kram
Skicka en kommentar