Nu är det slut

Nu får det vara nog med rädsla, noja och tråkigheter.
Den här bloggtorkan började i mars. Först trodde jag att det handlade om frihet, paus, lätthet och att jag bara inte brydde mig om eller ville skriva på ett tag.

Sedan insåg jag att det kanske inte var hela sanningen.
Jag började förstå att det åter var ett verk och en attack av Herr Dåligt Självförtroende som satt tusen käppar i alla kreativa hjul.
Jag är inte så intressant så att jag behöver skriva. Det jag skriver är bara tråkigt. Mitt pyssel är fult och inte tillräckligt kreativt. Jag har inget vettigt att förmedla till mänskligheten eller universum. Det var massor tråkiga tankar som låg där och bubblade och gjorde det långt till tangentbordet och allt roligt stannade i anteckningsblock och allt pyssel åkte oavkortat ned i en påse avsedd för fula saker. Jag insåg att det fanns två kategorier av saker som jag gör.
En kategori av skapligt ihoppysslade saker, fotografier eller tankar som kan få kvala in på publicerat område. Sedan finns sådant som bara är ihoprafsat. Det vill säga armband som inte är helt snyggt ihopknutna, ett försök till en mössa... saker som helt enkelt inte gills. Saker som är diskvalificerade, men jag vet inte riktigt från vad. Jag vill inte vara pretto och självcensurerande, åtminstone inte utan att själv veta om det eller kunna välja bort det.

Så ska det inte vara.
Är bloggen tråkig? I så fall så kan du hitta på något annat att göra än att läsa skiten.
Är den rolig? I så fall lovar jag att bli lite bättre på att uppdatera, för jag tycker att bloggen är rolig att skriva.