Att leva tillsammans

I min nya lägenhet finns ingen ventilation, åtminstone inte som jag har hittat. Det innebär att fuktig sommarluft stanna och står stilla i lyan och för att mildra kvalmigheten så står alltid ett par fönster öppna.
Dygnet runt letar sig stadens ljud in i lägenheten; bilar, hojtande människor, resväskor mot kullerstenen och så måsarna. Och duvorna.
De sistnämnda är mest ljudaktiva 03.30-05.30, åtminstone är det vid den tidpunkten som de hörs mest och bäst. Det är tider då jag för det mesta föredrar att sova. Jag vaknar, somnar om och vaknar igen. Nyväckt och irriterad försöker jag förtränga skränande och kuttrande. Det går inte.
Men det är bara att acceptera det. I staden får jag systerligt och broderligt dela utrymmet med alla djur som har valt att leva med oss. De vill också vara här. Staden är inte mer min än måsungarnas. Jag har inte större rätt till trottoarerna än långsamma, tunga duvor eller stressade skalbaggar och myror. Vi måste samsas om utrymmet helt enkelt.
Jag måste bara lära mig att komma överens med de skrikiga måsarna och deras djuriska kollegor.
Djuren som väljer att leva bland oss människor får ändå stå ut med en hel del. Och för det mesta så är jag ganska tacksam över att en gnutta natur smyger sig in även till centrala Malmö.
Jag tycker faktiskt ganska mycket om att lära mig att samsas med djuren. För några somrar sedan bodde jag i husvagn i ett par månader. Då var det definitivt bara att gilla läget. Varje natt patrullerade trastar på husvagnens plåttak, men det var ändå bättre än då en katt bestämde sig för att dundra fram över taket. Under husvagnen hände det lite då och då att ett gäng igelkottar rök ihop. Innan jag förstod vilka varelser som grymtade, flåsade och lät under husvagnen hade fantasin hunnit avhandla ett större antal monster. Men det var bara igelkottslagsmål.
Jag vill komma överens med bin, bärfisar, fjärilar och till och med getingar. Det finns ett ganska utbrett småkrypshat och jag tycker själv inte om spindlar i byxorna och flugor i maten. Men om jag inte kan komma överens med insekterna så kommer jag långsamt att dö. Jag kommer att svälta ihjäl. Utan insekter blir det ingen frukt, inga grönsaker och ingen annan mat heller. Så det gäller att gilla läget och inte i all oändlighet stänga fönstren och barrikadera mig helt mot yttervärld och natur.