På en stor asfaltyta utanför kontoret ligger ett ensamt buntband. Ett förbannat snöre.
Jag har lite bråttom, men ser det. Det hjälps inte. Jag trasslar in mig i det och trillar handlöst och pladask i marken. Mellan mitt knä och asfalten går mina favoritleggings sönder med blodspillan som följd.
Jag skrapar upp hela höger hand och lyckas daska ned min sprillans nya och på avbetalning inköpta kamera. Kameran håller. Men det gör inte handen. Jag har nu med pincett, vänster hand och väldigt mycket smärta och vilja rengjort det till synes lilla såret från grus.
Smärtan är däremot inte alls liten. Jag har ont i huvudet, mår illa och funderar på om inte triquetrum, pisiforme eller något annat litet underarmsben gått av. Men jag avvaktar lite... ¨
Det känns bara så vansinnigt att springa rakt in i fällan och trilla helt omkull. Jag borde kanske vara mer försiktig...
Så här såg jag ut kort efter olyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar