Skuggor på vardagsrumsväggen. Det är mina tomatplantor. Jag pratar med dem, vattnar dem och de växer, blommar och kommunicerar tillbaka. Det är helt sagolikt, magiskt och fantastiskt. Men skuggorna påminner mig om att den verkliga världen inte är den som alltid är lättast att se. Och vilka är skuggorna och villfarelserna i mitt eget liv. Vilka skuggor ser jag istället för verkligheten.
Vilka skuggor skräms?
Det behöver promeneras, sovas och tänkas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar