Mitt sätt att välkomna våren

Det var kanske inte så mycket för att få en smidig och strukturerad flytt i början på maj som vårlängtan som gjorde att jag efter månader av mentala förberedelser gick ned i källaren i förmiddags.
Nu var det dags att städa, röja och rensa. På riktigt. Dessutom hoppades jag att min tidiga vårstädning ska göra att våren känner sig lite mer välkommen...
Det är något jag vet att man ska göra med jämna mellanrum. Men precis som med tandtråd så går det väl si och så med det för min del. Och jag är en samlare av stora mått och sedan jag flyttade till Skåne för snart tio år sedan så har det blivit en hel del prylar. Grejer sugs till mig och fastnar... Lådorna har förökat sig och innehållet i dem har blivit alltmer diffust. Det har känts övermäktigt att ta tag i och jag har känt mig oförmögen att göra mig av med gammalt skräp, såväl mentalt som rent fysiskt. Det har hängt kvar.
Och det har tydligen krävts den här långa förberedelsetiden för att jag verkligen ska lyckas.
Fem timmar tog det, eller egentligen tio eftersom Jonas också jobbade... Men för mig fem timmars slängande, sorterande och packande i lådor och säckar till Myrorna.
Nu finns bara det jag verkligen vill ha kvar. Det är så klart fortfarande väldigt mycket. Men det är inget gammalt okänt som ligger och dammar.
Det var länge sedan jag kände mig så här rik och lyckad! För jag har verkligen lyckats göra mig av med de där urtvättade jeansen jag fick av en kompis 2004, trasiga koppar som inte går att laga trots tappra försök, avbrutna stearinljus från 2002, en knölig lackklänning som alltid varit för stor, en liten påse pommes friteskrydda och en tvål från tidigt nittital.
Jag behöver inte ha det så längre.
Det låter kanske enkelt, men för mig var det en pånyttfödelse då jag efter århundradets rensning kom upp i lägenheten och fick tända ljus och hälla upp ett glas rödvin.
Och jag kommer inte ha några problem att slänga flaskan i glasinsamlingen sen...